1. |
Den Arkaiska Rötan
04:31
|
|||
Börja hädiskt tvångsmata oss
Med tupé och tandlöst hånflin
Ni gaggar på
Häller vatten på grottekvarnen
Er demens er själva snärja
Det ni tryckt ner i vår hals
Vomeras tusenfalt tillbaka
Så vår magsaft blir er sista eukaristi
Tvångsplacerade på skranglig sjukbår
Fastspända med lemmar dragna isär
Ekiperade i svångrem och stödstrumpor
Sondmatar era öppna liggsår
Kväver er med munkavlad gaggboll
Så era utsagor når sitt slut
För er ut ur sal på katafalk
Bordlägg anakronistiska beslut
Regla portarna till varenda islår
Så det konservativa köttet
Slutligen tvingas förruttna
För att sedan låta tidens tänder gnaga
På benen från varenda geront
Erat herravälde ges ingen andra chans
Ta allt tillbaka återställ balans
Till förvildad virvel låt er förgås i horgadans
Med förförande toner dirigerar er i trans
I nepotismens ryggdunkar vi sätter kniven i hand
Så nu när vajrarna är klippta på era paternoster, går hissen för första gången hela vägen upp
Era trynen vi har demaskerat och hängt ut er, som de fargaltar ni konstant betett er som
Kan vi äntligen få skörda och sedan smaka, av den dessförinnan så förbjudna frukten som
Starta nya traditioner och sedan färdas mot ett anno dazumala, renade från ert slem
|
||||
2. |
Folkets Blod
05:40
|
|||
I en svunnen tid
Säger erinringen oss
Att det fanns ett skede
När all mōghe
Kunde förtrösta
På den enkla tesen
Att var och en för sig
Var detsamma
Som att vara en med alla
Via folkets blod
Lurade
I ensamhetens rike
Vandrar vi
Tysta tillsammans
Förnärmade
Flyttar vi isär
För att närma oss varandra
I en försvunnen tid
Sa agiteringen oss
Att vi var lika inför Gud
Genom pastorns dröm
Via folkets blod
Lurade, igen
I ensamhetens rike
Vandrar vi
Tysta tillsammans
Genom förrunnen tid
Har vi delat på kroppen
I vår gemensamma förskräckelse
Vilseletts till väckelse
Kuvat vi dränkt våra synder
När vi druckit av blodet
Späckade av tillfälligt uppskov
Utav själasörjarens vanföreställning
När farsoten knackar på dörr'n
Fylls kalken av träcken som blev kvar
Lurade, trefalt
I ensamhetens rike
Vandrar vi
Tysta tillsammans
För att utstå en tuktning till
För att fortsätta marteras
Tills infarkten är ett faktum
Antikoagulantia
|
||||
3. |
Skuld Och Vita Knogar
05:11
|
|||
I en tid
Efteråt
När misstron snart har flyttat in i varje hem
Obygden, avbefolka, oro bor hos näst intill var och en
Samtidigt, nekropoler fylls av fuskverk skapade att lämna dig ensam igen
Snusa under självbefläckade täcken
Driven att bli autoerotismens trogna vän
I våra försök att fly
Från den ofrånkomliga rötan
Isoleringens ångerspärr vi över huvud dragit
Tätar väggarna emellan rummen
Bygger in vår ångest
I öppna planlösningar
Våra livsutrymmen blir mindre och mindre
Vi målar in oss i hörnen
Med bekännelsens färg
I jakten på det gyllene snittet
Utan funnet byte vi vänder bladet
Mot vår egen underarm
I feghetens vankelmod
Sitter vi enskilt på två stolar
Åbäkandes vid varje strand
Ensligt betraktandes vattenspegeln
Med återkastningen som enda reflektion
Väljer vi slutligen även bort oss själva
När vi vandrat länge nog längs varje kustrand
I odelbart fager solnedgång
Badandes allena
I solipsismens sista strålar
Bränner vi oss själva inne
Med vårt finaste lignin
Vi eldar på i pannan
Men det vi verkar ha glömt
Är att vår skorsten står i farstun
Som de lata hundar vi är
Tjuvläser vi facit
Istället för att först betänka frågan
Och när vi vänder upp och ner
Finns det ingen som kan göra oss beredda på svaret
Lovade guld och gröna skogar
Lämnade med skuld och vita knogar
|
||||
4. |
Förtigen
04:16
|
|||
Boren i en håla bistert fuktier
I ett restlöst töcken, börjar söka efter tecken
Fastnar i skymlade stickspår
Utan förklaring om vem eller vad som föregått
Endast kaviteten äger vetskap
Stenblockens återskall
Bringa genljud från porlande strömfåror
Färdandes längs drypande väggar
Försöker orientera
Med det sista dagsljuset som enda fyrbåk
Möter äntligen fria nejders panorama
Just när skymningen kväller in
I det ständigt förgrenade mörkret
Anar nebulösa hyddor av kroppar
Skymtar i skuggans sken
Något blänka luminöst
Med svarta tag
Och natt i rösten
Tala andra tungomål
Hamna i hypnotisk vanmakt
Förtigen
Rädd för att stänga ögonen
Rädd för att öppna dem
I bål uppfyrad från den eld som evigt brinner
Av helig formel transformerad bortom livet
Själavandrar genom oupphörligt eleverande passager
Dränks parallellt i sjunkande spiraler
|
||||
5. |
Niðr
05:22
|
|||
Vi har kommit för att skämma
För att lära er hur ni lurar rava av varandra
Våran utfästelse solid
Lägga försåt för era resta nävar, para ihop
Redo att bojas av våra förgyllda klovar
Som inbillat nu utsmycka era utsträckta armar
Plirögt vi har framställt vårt eget kattguld se hur det glimmar
Snöförblindar era ögon
Så att till syvende och sist
Nödga er att på den sjunde dagen, istället för att vila
Ledas på måfå till grossist
Realisering och utsugeri
Medan vi hamra färska pekunier
Planterade för att inhöstas direkt
I tickarmaskinens självbedrägeri
Baserade på teckenavtal
Sprättas loss som de andra likvida tillgångarna
Inlåst av obstipation
Pressar er att svälja nyckeln
Söker efter sauverande klav
Lavemang som enda dyrk
Vi placerar våran handelsbod varhelst vi behagar
Reser upp våra praktfulla stånd
Fullständigt rågade med allehanda
Krimskrams av omätlig åtgång
Både ovan och under disken
Aspirationer att bli vidare grätten?
Svindlas med oss bortom ridån
In till gemaket vi ledsagar er
Ni kommer ingenstans utan vår hand
För er med guldkoljé i vår pengadans
Lystra i tjuderkoppel till filharmonisk klang
Bakom kulisserna
Längst in i schaberns högborg
Vandra vindbryggan fram
Över bottenlös vallgrav av aurum
Innanför ringmur i jadeit
Matas slantarna in i mammons geggveck
Ur dess dräktighet nya rentier sätts till världen
|
||||
6. |
Tempelhärd
06:10
|
|||
Vi har kommit för att skämma
För att lära er hur ni lurar rava av varandra
Våran utfästelse solid
Lägga försåt för era resta nävar, para ihop
Redo att bojas av våra förgyllda klovar
Som inbillat nu utsmycka era utsträckta armar
Plirögt vi har framställt vårt eget kattguld se hur det glimmar
Snöförblindar era ögon
Så att till syvende och sist
Nödga er att på den sjunde dagen, istället för att vila
Ledas på måfå till grossist
Realisering och utsugeri
Medan vi hamra färska pekunier
Planterade för att inhöstas direkt
I tickarmaskinens självbedrägeri
Baserade på teckenavtal
Sprättas loss som de andra likvida tillgångarna
Inlåst av obstipation
Pressar er att svälja nyckeln
Söker efter sauverande klav
Lavemang som enda dyrk
Vi placerar våran handelsbod varhelst vi behagar
Reser upp våra praktfulla stånd
Fullständigt rågade med allehanda
Krimskrams av omätlig åtgång
Både ovan och under disken
Aspirationer att bli vidare grätten
Svindlas med oss bortom ridån
In till gemaket vi ledsagar er
Ni kommer ingenstans utan vår hand
För er med guldkoljé i vår pengadans
Lystra i tjuderkoppel till filharmonisk klang
Bakom kulisserna
Längst in i schaberns högborg
Vandra vindbryggan fram
Över bottenlös vallgrav av aurum
Innanför ringmur i jadeit
Matas slantarna in i mammons geggveck
Ur dess dräktighet nya rentier sätts till världen
|
||||
7. |
||||
8. |
Urkvedsljuset
06:06
|
|||
Född ur ett vakuum
Av akromatisk ton
Konstant svällande
Skiftat sinande
Sprungen ur en implosion
Av ständigt exploderande kraft
Uppstånden ur ett ändlöst dunkel
Briserar de första strålarna
Brottet mot den helt orörda ytan
Kreerar en ny balans
Distinktionen mellan ljus och mörker
En opåkallad existens
I det allra första ögonblicket definieras ursprung och förfall
Ur lerjorden makar sig
Sticklingar opp
Spirar ur myllans börd
Inled
Avklä
Så förhandenvaron om
Hur ur det stora ingentinget
Urkomstens salut avlossas
Som en sylvass pil
I riktning
Mot Helios
Ska den färska törnen
Möta vapörens öppna famn
Skjuter opp i firmamentets
Vida gynnsamhet
Satarektion
Inseminera
Vulvaner
Koncipiera
Manifesterar florans bas
För att sedan se
Hur det timliga
Långsamt draperas
Över evärdliga oceaner
Och lummighetens gröna raglaner
Klotets upprinnelse utmynna
Härstammen breder sig ut
Får sin innersta stängel
Sätter begynnelsens rötter
Varde
Erde
Så varje startad art
Obehindrat
Får frodas fritt
Invadera
Med abiotiska faktorer
Den obeskurna domens
Alla land
Alla hav
På alla plan
|
||||
9. |
Varsel
04:16
|
|||
Det var planerat, ni visste, från allra första början att det skulle gå såhär illa för oss
Allting pekar nu på hur mycket värre det helt utan tvekan kommer att bli
När ni inte längre bryr er om något annat än ert inhägnade fögderi
Tvinnar fast oss i det osynliga nätet, för att injiceras med de förnämas toxin
I fåvitskelig jakt efter klöver
Sänder springschasar efter proviant
För er inbillade trygghets skull
Ni sänder ut fler fotsoldater
Händer har skakats
Bakom lyckta dörrar
För att skapa skyttegravar på öppen gata
Fyllda av vardagskrigets oväpnade lik
När folksjukdomar bedövas av överprisad farmakon
Förgiftas det sista dricksvattnet av larvernas projektiler
Budbäraren mördad innan försändelsen kommit fram
Och den sista oasen svidat om till ännu en basar
När varenda institution ekar tom
Och varje lund långt om länge ryckts upp med sina rötter
Ingen finns längre kvar som kan lösa pusslet
De har lyckats sätta sista spiken i kistan
Medan vi berusats av vårt eget gravvin
Det ligger snart en hund begraven på varenda kyrkogård
|
||||
10. |
||||
Dagligen konfronterad av skråpuker
Lösa ansikten och peruker
Som om på översvinens maskis
Otadlighet till varje pris
Bland narrar som luras med ett grin
I förtröstan att det finns värde i att tjäna travestin
Genom jävlighetens sus och grus
Hopat ni släpas som kedjade trälar
Inlemmade kring pläterade spiror
Säckel från sörjan av blötet
Ni få på huden
Lurendrejar er i leran från den djupaste gyttjan
Låter avflagningar täcka er som snö
Förblindar era tomma hålor med exkrement
Som fördämmer samtliga sinnen
Varenda pelare som rests
Har en efter en täckts av nidbilder
För att höja era blickar och sänka era sinnen
Varje stenstod som rivits ner
Ersatts av timliga intryck
I evigt pågående övergrepp
Och hissandet av skamligt skinn
Ikläs kråsklimax
I draperier av kött
Kletig och spretig
Bland fettgardiner
Som medikament
Att späka
Blottad hud
I den desperata önskan att få punktera
Vi söker jämt och skändligt efter kommatecken
Äcklad av tomma anleten
Till den grad av lust
Spy ut vår ruttna säd
|
Svederna Sweden
Swedish metal band Svederna delivers fierce and relentless black metal. The band has gained worldwide attention for their
brutal and unique sound.
Formed in the summer of 2012 their debut album Äntra came out in 2013, their second album Svedjeland in 2018.
Svederna moves swiftly between distant forests and urban landscapes, always along its own path with a clear anti-establishment stance.
... more
Streaming and Download help
If you like Svederna, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp